Läsning i orostider (III)

 

I sina brev från fängelset återkommer Dietrich Bonhoeffer till kapitel 45 i Jeremiaboken. ”Jag kan inte släppa Jeremia 45”, skriver han. I sin personliga bibel har han strukit under den femte versen i kapitlet ett flertal gånger, den som i sin helhet lyder: ”Begär du något stort för egen räkning? Gör inte det! Jag låter olycka drabba allt levande, säger Herren. Men jag skall låta dig komma undan med livet, vart du än beger dig.”

”Vi inser nu allt tydligare att världen vilar under Guds vrede och nåd”, konstaterar han med anspelning på den profetiska utsagan i Jeremia 45: ”Vad jag byggt upp bryter jag ner, och vad jag planterat rycker jag upp. Detta gäller hela jorden.” Den 30 april 1944 skriver Bonhoeffer i ett brev från den cell där han sitter som krigsfånge:

Om Skaparen förstör sina egna händers verk, vad har då vi för rätt att beklaga att vårt blir ödelagt? Det kommer inte att bli vår generations uppgift att ”begära något stort för egen räkning”. För oss gäller att rädda vår själ ur kaos och bevara den, och inse att den är det enda ”byte” vi kan bära med oss ur det brinnande huset. ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.” (Ords 4:23). För oss återstår att bevara vårt liv mer än att utforma det, hoppas mer än att planera, hålla ut mer än att skynda framåt. För er skull, i den kommande generationen, vill vi bevara det som gör det möjligt för er att planera, bygga upp och skapa ett nytt och bättre liv.

 

Ur kapitel 21 i Alla himlens fåglar har flytt av Peter Halldorf.

Boken kan beställas här: https://www.silentiumskrifter.se/produkt/alla-himlens-faglar-har-flytt/

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *